1. Om att samla teckenspråkigt material för språkforskning

Varför samla videomaterial?

För att studera teckenspråk behöver du filmat material. Materialet behövs för att det ska vara möjligt att analysera språket.

Analys kräver att du ser samma videosnutt otaliga gånger för att bli säker på hur personen verkligen tecknar.

Då du samlat flera videosnuttar av olika personer som använder språket är det möjligt att jämföra dessa sinsemellan, hitta exempel på hur språket används och därmed göra det möjligt att beskriva språket.

Tänk på innan du samlar material:

Varför samlar jag?

Vilket är målet med insamlingen? Vad i språket vill jag studera? Hurdant material behöver jag?

Vems språk vill jag studera?

Vill jag studera språkanvändare som har språket som förstaspråk, andraspråk eller främmande språk? Äldre eller yngre språkanvändare? Kvinnor eller män?

Hur ska jag göra för att nå mitt mål?

Det finns alltid olika sätt (metoder) att nå ett mål. Du måste avgöra vilket sätt som passar målet med din undersökning bäst.

Exempel:
Jag vill studera hur finlandssvenska teckenspråkiga tecknar ”kusin”. Hur ska jag gå tillväga? Fråga språkanvändare rakt ut? Be språkanvändare berätta om sin släkt? Be språkanvändare berätta om en bild på ett släktträd? Ordna ett gruppsamtal där deltagarna diskuterar släktrelationer i en film?

Att rakt ut fråga ”hur tecknar du” är sällan det bästa alternativet.

Kom ihåg!

För att det insamlade materialet skall vara användbart ska det representera ett så spontant och naturligt språkbruk som möjligt!

Spontant och naturligt språk = en språkform som ligger möjligast nära det språk som modersmålsanvändarna faktiskt använder med varandra i vardagen.

Hur fånga ett naturligt språk på film?

För att filma ett naturligt och spontant språkbruk måste du känna till vad som påverkar informantens språk.

Informant = den som ger information, det vill säga den du filmar.

Mer information

Tips för hur man kommer igång med att studera teckenspråk finns också på:
Sign Language Linguistics Society (www.slls.eu)

2. Vad påverkar språket?

Detta kan påverka informantens språk:

1. Vem som samlar materialet

Människan är suverän på att anpassa sitt språk till den han eller hon talar med. Denna anpassning sker oftast helt omedvetet. Därför spelar det en stor roll vem som samlar materialet.

Annat modersmål

Om du som samlar materialet har ett annat modersmål än informanten finns det risk för att informanten förändrar (anpassar) sitt språk så det mer påminner om ditt.

Till exempel:

Finsk döv filmar finlandssvensk döv → informantens språk blir mer finskt

Hörande filmar döv → informantens teckenspråk kan få fler inslag av skrivet språk

Samma modersmål

Om du som samlar materialet har samma modersmål som informanten är möjligheten betydligt större att språket blir naturligt. Men ändå kan hur du tecknar och vem du är (social relation) påverka informantens språk.

Till exempel:

Om du tecknar snabbt kan informanten också öka på tempot och teckna snabbare än vanligt.

Om du använder gamla eller regionala tecken kan informanten också börja göra det, fastän han eller hon inte gör det annars.

Om du är betydligt yngre än informanten kanske denna undviker gamla tecken eller gammalt handalfabet som den tror att du inte förstår.

2. Kameran

Kameran kan göra informanten nervös vilket gör samtalet stelt och onaturligt (speciellt om den som samlar materialet fumlar med utrustningen).

Kameran kan få informanten att noga överväga vad hen säger:

Till exempel:

Informanten tänker ”hjälp, alla kommer att få veta vad jag berättar, jag måste tänka noga på vad jag berättar” → språket blir stelt och onaturligt (det vill säga inte spontant) eftersom informanten är nervös och överdrivet medveten om vad hen säger.

Kameran kan få situationen att verka officiell och informanten börjar använda ett språk som hen tror att är fint eller önskvärt:

Till exempel:

Börjar informanten använda tecknad svenska eller finska istället för rent teckenspråk (på grund av att detta utgjorde ett ideal under en tid i dövas historia).

Försöker informanten teckna näpet och nätt med mindre rörelser som hen tänker att ”passar för film”.

3. Miljö, samtalsämne och andra informanter

En trygg och bekant miljö kan göra informantens språk naturligare än en främmande miljö.

Ett ovant eller officiellt samtalsämne (till exempel politik) kan få informanten att använda ett stelare och onaturligare språk än ett samtalsämne som känns nära och säkert (till exempel egna barndomsminnen). Ett ämne som informanten förknippar med det egna språket (till exempel skolan) kan göra språket mer naturligt än ett ämne som personen är ovan att diskutera på sitt eget språk (till exempel lingvistik).

Finns det flera informanter närvarande? Känner dessa varandra från förut? Är de socialt jämställda? Är de av samma ålder och kön? Informanterna anpassar sig också språkligt till varandra. Om en grupp till exempel består av tre yngre och en äldre informant kommer den äldre sannolikt att automatisk undvika att använda gammalt handalfabet och tecken den uppfattar som ”gamla” eftersom den tänker att dessa är mer svårförståeliga för de yngre.

4. Vad informanten vet om insamlingen och forskningen

Informanten har rätt att få veta varför materialet samlas in.

Du som samlar materialet måste dock överväga vilken information informanten ska få innan inspelningen. Om målet med en datainsamling både är att dokumentera skolminnen och studera tidsuttryck på informantens språk räcker det kanske att lyfta fram det första målet innan filmningen.

Om du genast i början säger ”nu filmar jag för att undersöka ditt språk” kan du göra informanten nervös vilket kan påverka språket. Och om du dessutom säger ”nu filmar jag för att undersöka vilka tecken för tid du använder” kanske informanten blir överdrivet medveten om sitt eget sätt att uttrycka tid vilket gör språket onaturligt och klumpigt.

5. Hur insamlingen går till (metod)

Varje gång du samlar in material måste du välja hur du gör det. Olika metoder kan ha olika för- och nackdelar. Hur mycket du väljer att styra informanten kan också inverka på hans eller hennes språk.

Exempel på metoder:

• Intervju
• Gruppsamtal
• Fritt berättande
• Spel och lekar
• Berätta med hjälp av bilder

Om du direkt frågar informanten ”vad är detta på ditt språk?” är sannolikheten stor för svaret blir ett annat än om samma fras skulle plockas ur ett naturligt samtal.

3. Vem som informant(er)?

Dina informanters språk utgör grunden för ditt forskningsresultat, därför är det viktigt att du:

1. Val av informant(er)

Vilket är målet med undersökningen? Vems språk undersöker jag?

Om du vill undersöka ett språk måste du komma ihåg att språkanvändningen kan variera beroende på till exempel hemort, ålder och kön. Om du vill göra en heltäckande studie behöver du informanter som representerar så många olika ”kategorier” som möjligt.

2. Språkanvändning och språklig bakgrund

Då du analyserar en persons språk är det betydligt lättare att dra korrekta slutsatser om du känner till personens språkliga bakgrund och språkanvändning i vardagen.

Om du inte känner till vad som format dina informanters språk finns det risk att du gissar dig fram och drar felaktiga slutsatser om språket.

Exempel:

Om du tar förgivet att en person använder finlandssvenskt teckenspråk, och i analysen inte beaktar att personen enbart umgåtts med finska döva de senaste tio åren, kan det hända att du felaktigt i analysen beskriver finska språkdrag som finlandssvenska.

Frågor du kan ställa om språklig bakgrund:

1. Namn, persontecken?
2. Födelsetid (dag, månad, år)?
3. Var bor du och var är du född?
4. Orsak till dövhet?
5. Är dina föräldrar, syskon och släktingar döva eller hörande?
6. När kom du i kontakt med döva första gången?
7. Vilken skola har du gått i? När började och slutade du i skolan?
8. På vilka olika ställen har du bott?
9. Har du en döv eller hörande partner?
10. Har du barn? Är de döva eller hörande? Vilket språk använder du med dem?
11. Hur mycket använder du teckenspråk i vardagen?
12. Vilket teckenspråk använder du mest? (Umgås du med finska, finlandssvenska, svenska eller andra döva?)
13. Tankar om ditt eget teckenspråk? Vilket språk känns närmast?

4. Forskningslov

Tillstånd för att använda materialet

Enligt personuppgiftslagen avslöjar videoinspelningar på personer också deras personuppgifter.

För att hantera personuppgifter måste du enligt lag få tillstånd av de medverkande. Då du samlar videomaterial är det därför mycket viktigt att din informant antingen skriftligen eller på film (kan tecknas) ger sitt samtycke, det vill säga sitt tillstånd, till att använda materialet.

Om informanterna inte ger sitt samtycke har du inte juridiskt rätt att använda videoinspelningarna för varken språkforskning, -undervisning eller något annat och då är hela inspelningen onödig.

Tänk på vem som ansvarar för inspelningarna. Om du gör inspelningen för en instans, till exempel ett universitet, förbund eller förening, tillhör inspelningarna instansen och inte dig som privatperson.

Tänk på då du gör upp en tillståndsblankett

Lättast är det att be om tillstånd på en skriftlig blankett eftersom blanketten då kan förvaras tillsammans med materialet på ett tillgängligt sätt. Även om informanten tecknar tillståndet lönar det sig därför att också fylla i en blankett om att tillståndet finns. På detta vis underlättar du användningen av materialet i framtiden.

Då du gör upp en tillståndsblankett ska du tänka noga på hurdana tillstånd som behövs. Hur ska materialet användas? För forskning eller undervisning? För både forskning och undervisning? Var ska det användas och i vilken form? Ska det vara allmänt tillgängligt på webben eller bara för specifika forskare?

Tänk också på att materialet du har samlat kan vara värdefullt i framtiden. Hurdana rättigheter behövs för att någon annan i framtiden får använda ditt material?

Exempel:

För tjugo år sedan visste man inte att användningen av internet skulle bli så vanlig. Idag är det lika svårt att förutse vad som kommer att vara stort om tjugo år. Men om du är medveten om detta kan det ändå i någon mån vara möjligt att ta framtiden i beaktande i en tillståndblankett.

Mer information

Personuppgiftslagen (http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/1999/19990523)

Exempel på en tillståndsblankett: (http://livs.humak.fi/forskning/forskningsmaterial/)

5. Praktiska tips – då du filmar i vardagliga miljöer

Före inspelningen

• Bekanta dig med teknisk utrustning och övningsfilma på förhand.
• Gör en lista över utrustning du behöver (till exempel skarvsladd, extra minne).
• Om du intervjuar, memorera frågorna för att undvika onödiga papper som försvårar ett naturligt samtal. Om du behöver stöd för att minnas frågorna kan du till exempel använda ett notställ att ha stödpappret på.
• Tänk på ifall informanten ska få någon ersättning för att hen ställer upp. Hurdan form av ersättning? Ekonomisk ersättning eller symbolisk gåva (till exempel en blomma, en kopia av själva videoinspelningen)?

Förberedning av inspelningsplatsen

• Tänk på var du träffar informanten.
  • Hurdan är belysningen? Filma aldrig motljus och undvik glasbord och speglar som kan förvränga ljuset!
  • Hurdan är bakgrunden? Behöver du ta med en lämplig bakgrund (till exempel ett tyg)?
  • Kan det finnas störande moment i omgivningen? Till exempel en pratsam sambo?
• Var uppmärksam på var informanten sitter och vad hen har på sig.
  • Om informanten sitter djupt insjunken i en fåtölj kan det begränsa händernas rörlighet → be informanten att sätta sig på en vanlig stol utan armstöd.
  • Om informanten har en väldigt färggrann och spräcklig tröja kan det vara svårt att urskilja händernas rörelser på filmen → be vänligt informanten att byta tröja.
• Tänk på kameravinkeln
  • Om du bara har en kamera och till exempel vill filma flera informanter måste du veta vem som är höger- eller vänsterhänt. En högerhänt informant måste filmas snett från vänster för att den dominanta handen inte skymmer den icke-dominanta handen.

Under inspelningen

• Börja inspelningen med att teckna ort, datum och de medverkandes namn och persontecken för kameran.
• Be om tillstånd för forskning. Detta kan också göras i slutet av inspelningen.
  • Tillståndet kan göra situationen mer officiell än nödvändigt och då är det kanske bättre att be om det i slutet av inspelningen.
• Småprata i början så att stämningen blir mer avslappnad.
• Tänk på att ditt eget språkbruk påverkar informanten.
• Var förberedd på oväntat (till exempel teknikstrul, påstridigt husdjur eller väderombyte).

Efter inspelningen

• Markera inspelningarna tydligt!
  • Skriv upp: inspelningens längd, datum, ort, medverkandes namn, kort beskrivning av innehållet.
• Gör säkerhetskopior.
• Sammanställ informationen om informantens språkliga bakgrund på en separat blankett och förvara den tillsammans med materialet.
• Förvara samtyckesblanketten tillsammans med materialet.
• Tänk på var du förvarar materialet. Det får inte hamna i fel händer.
• Börja bearbeta (till exempel annotera) och analysera materialet.

Författare

Humanistiska yrkeshögskolan Humak
Producerat i samarbete med Teckenspråkiga biblioteket
Helsingfors 2017

Baserar sig på: Hoyer, Karin 2012: Teckenspråk och datainsamling – metoder och utmaningar. Del av doktorsavhandling vid Helsingfors universitet: Karin Hoyer, 2012. Dokumentation och beskrivning som språkplanering: perspektiv från arbete med tre tecknade minoritetsspråk.

Manuskript: Janne Kankkonen & Maria Andersson-Koski
Teckenaktör: Janne Kankkonen
Text: Maria Andersson-Koski
Regi: Janne Kankkonen
Producent: Maria Andersson-Koski
Illustrationer: Janne Kankkonen

Kamera och editering: Kalle Juusti
HTML5-formatering och tekniska lösningar: Mikko Palo / Mediapalo

Video bakgrund: © nailiaschwarz / 123RF Stock Photo

Speciellt tack till: Liisa Halkosaari, Åke Uusimäki, Brita Peura, Magdalena Kintopf-Huuhka, Päivi Rainò, Annika Aalto, Taina Petäjäinen, Jan-Ola Östman, Karin Hoyer och Riitta Vivolin-Karén.